Barnamordet i Torpaskog 1808
Anna Månsdotter fick 1808 ett oäkta barn som hon tog livet av. För detta blev hon åtalad och dömd och fick sitta på spinnhuset i Norrköping.
Jöns Persson, 1729-1815, var bror till min morfar, Klas Johansson's farfars farmors mormor. Han levde med sin familj i Torpaskog i Skatelövs församling i Kronobergs län. Som änkling gifte han sig 1801, vid 71 års ålder, med Anna Månsdotter som då var19 år gammal. 7 månader efter vigseln föddes dottern Ingiärd som dock dog endast 3 år gammal och år 1806 föddes sonen Sven.
1808 fick Anna en oäkta son som hon tog livet av vid födelsen. För mordet fick hon sedan sitta på spinnhuset i Norrköping och hon återkom därifrån 1813 till maken i Torpaskog.
I rättegångsprotokollen kan man läsa om den unga Anna som man fann sängliggande. Misstankarna fanns att detta berodde på att hon nyligen fött ett barn och Kronobefallningmannen ser till att en undersökning görs. Den barnmorska som undersöker henne konstaterar att så är fallet, hon har mjölk i brösten och kroppen visar alla tecken på att nyss varit havande och genomgått barnsbörd.
Anna erkänner:
(utdrag ur protokollet, något moderniserad text,
se även kopia av delar av originaltexten nedan)
Förmanad att bekänna sanningen i det Anna här tillvitade grofva brott ger hon följande bekännelse
att hon till sin bemälte man hyser verklig kärlek och tillgivenhet, det hon sökt bevisa genom den hjälpsamhet och vård hans ålderdomsbräcklighet fordrat och påkallat. Hon har likväl låtit naturens drift överväldiga sig i lösaktighet och därunder haft köttsligt umgänge med särskilde personer, dem hon uppgett vara: drängen Olof Pehrsson i Brågården, Knut Jacobsson i Torsås samt Pehr Jönsson i Hunna Kittagård.
När hon funnit sig med barn rådd fattade hon genast beslutet att dölja det och om fostret bliver med liv framfött, taga detsamma av daga. I detta avseende har hon ock ej för någon enda uppenbarat sin belägenhet. Då hennes utseende med tilltagande tjocklek åstadkommit misstanke har hon föregivit sig vara med vattusot angripen varav hennes föräldrar skaffat henne läkemedel, därav hon likväl ej något förtärt eller nyttjat, utan fortsatt hålla sig vid sängen.
Vid åtanke på sitt fattade beslut har hon väl funnit det vara gruvligt och syndigt men under hopp och förmodan att genom ett förbättrat leverne kunna genom den Högste Guden vinna nåd och förskoning.
Hon har låtit förblinda sig av världens fåfänga och velat behålla sin goda ställning varå hon genom äktenskapet med mannen blivit försatt, velat anses för rik och förmögen, ung och omtyckt ävensom haft den känsla för sin man och sina föräldrar, samt anhöriga, att ej velat bedröva dem genom den skada hon ådragit sig genom otrohet mot mannen i äktenskapet, helst hon icke kunde vänta att mannen som på lång tid icke haft förmåga av en sådan äktenskapsplikt, skola förlåta hennes otrohet och åta sig att var barnafader.
Eftersom hon vid den tid det gäller haft köttsligt umgänge med tre namngivna drängar kan man inte fastställa vem av dem som är far till barnet.
Domen blev livstids straffarbete och hon hamnade på spinnhuset i Norrköping. Efter en tid mildrades dock detta och hon kom tillbaka till Jöns i Torpaskog 1813 som en fri kvinna. Hon hade då med sig en oäkta son, Adolph Nilsson född 1813 i Norrköping. 1815 dör Jöns och därefter flyttar Anna hem till sina föräldrar.